Band: X

Seite: 526 Zur Bandauswahl

In Band X liegen die Seitenzahlen zwischen I und 777.
526 Gisep Demarmels e Banadetg Baltermia
igl castelan, tgi ò òz spotagea mè; spotagea, sainza tgi ia vegia fatg ad
èl ensatge digl mal. — O, savèss' ia gio, tge tgi ia va falo, ia niss gugent
a manriclar, dumondar pardung e mai ple falar.
Totsavent Dia! Lascha giò planscher tar te cun larmas mia dolour
de cor, schi vignigl a mè pi lev, pertge ia expermentesch ossa la verdat
digl proverbi, tgi dei:
Dolour tg' an larmas betg po sasvidar,
Uscheia ponsch' igl cor, tg' èl sto slupar!
[p. 181] 2. Scena.
Elisabeth. Sophia zapa se, ella varda sen Elisabeth nonobservada da chella.
Sophia: Elisabeth!
Elisabeth (vurdont anturn): Tgi cloma? La signoura seira!
Sophia: Ia az cat co tot suleta —.
Elisabeth: Gea tot suleta, ia tschertg retratgadat.
Sophia: Retratgadat? Pertge damai chègl? Schi glè lubia de saveir.
Elisabeth: Vous dastgèz chègl; igl cor digl carstgang desiderescha
an sia veta er en cal mument da pos.
Sophia: Parfign noschs carstgangs vignan bagn savens scatscheas an
retratgadat.
Elisabeth: Noschs carstgangs! Sung' ia damai noscha?
Sophia: Gist tot sober, scu vous lèz far creir, è igl voss cor strouschamaintg.

Elisabeth: Chègl so Dia sulèt, èl examinescha igls noss cors e vign
ad essar darscheder per mè, scu per tots carstgangs.
Sophia: Er igl mond risegia aber de giuditgir vous.
Elisabeth: Igl mond? Ah — gea, alloura statigl veiramaintg mal
cun mè; èl hassegia igl bung e vign ad hassager an perpeten.
Sophia: Igl bung? Numnèz vous chègl bung, dar davent chègl tgi
apartigna a nous a ratituglia laschanteiva. Tschertg' ins uscheia de az
spindrar della mort an igl mument de fomaz? …
Elisabeth: La fom fò betg manc mal agl pover, tgi agl retg.
Sophia: Schi cartèz veiramaintg betg — tschorventada — tgi er
nous pudessan en' eda mureir della fom? …
Elisabeth: Na, franc betg; partge Dia bandunga betg igls sies, tgi
òn ferma confidanza sen èl.
Sophia: Mo bagn, schi vous lèz betg suandar, vigl' ia az sforzar tar
obadenscha. Co, ligè chel decrèt, tgi sia maiestad ò scretg cun agen mang
ed è affirmo antras igl sagial digl imperatour; piglè e ligè, oder vez pi
gugent, tgi la scritgira vigna ligida avant a vous?
<TEI> <teiHeader> <fileDesc> <titleStmt> <title type="main">Rätoromanische Chrestomathie</title> <author> <persName> <surname>Decurtins</surname> <forename>Caspar</forename> </persName> </author> </titleStmt> <editionStmt> <edition>Digitalisierte Ausgabe</edition> </editionStmt> <extent> <measure type="pages">1</measure> </extent> <publicationStmt> <pubPlace>Köln</pubPlace> <publisher> <orgName>Sprachliche Informationsverarbeitung, Universität zu Köln</orgName> <email>buero@spinfo.uni-koeln.de</email> <address> <addrLine>Albertus-Magnus-Platz</addrLine> <addrLine>50923 Köln</addrLine> </address> </publisher> <availability> <licence target="http://creativecommons.org/licenses/by-nc/3.0/de/"> <p>Distributed under the Creative Commons Attribution-NonCommercial 3.0 Unported License.</p> </licence> </availability> </publicationStmt> <sourceDesc> <bibl>Decurtins, Caspar: Rätoromanische Chrestomathie</bibl> <biblFull> <titleStmt> <title level="m" type="main">Rätoromanische Chrestomathie</title> <author> <persName> <surname>Decurtins</surname> <forename>Caspar</forename> </persName> </author> </titleStmt> <editionStmt> <edition n="1"/> </editionStmt> <extent> <measure type="pages">7260</measure> </extent> <publicationStmt> <pubPlace>Erlangen</pubPlace> <publisher> <name>Vollmöller, Karl</name> </publisher> </publicationStmt> </biblFull> <msDesc> <msIdentifier> <repository>Digizeitschriften.de</repository> </msIdentifier> <physDesc> <typeDesc> <p>Chrestomatie</p> </typeDesc> </physDesc> </msDesc> </sourceDesc> </fileDesc> <encodingDesc> <p>Dieses Werk wurde in XML/TEI P5 kodiert.</p> </encodingDesc> <profileDesc> <langUsage> <language>Rhaeto Romanic</language> </langUsage> <textClass></textClass> </profileDesc> </teiHeader> <text> <body> 526 Gisep Demarmels e Banadetg Baltermia <lb/>
igl castelan, tgi ò òz spotagea mè; spotagea, sainza tgi ia vegia fatg ad <lb/>
èl ensatge digl mal. — O, savèss' ia gio, tge tgi ia va falo, ia niss gugent <lb/>
a manriclar, dumondar pardung e mai ple falar. <lb/>
Totsavent Dia! Lascha giò planscher tar te cun larmas mia dolour <lb/>
de cor, schi vignigl a mè pi lev, pertge ia expermentesch ossa la verdat <lb/>
digl proverbi, tgi dei: <lb/>
Dolour tg' an larmas betg po sasvidar, <lb/>
Uscheia ponsch' igl cor, tg' èl sto slupar! <lb/>
[p. 181] 2. Scena. <lb/>
Elisabeth. Sophia zapa se, ella varda sen Elisabeth nonobservada da chella. <lb/>
Sophia: Elisabeth! <lb/>
Elisabeth (vurdont anturn): Tgi cloma? La signoura seira! <lb/>
Sophia: Ia az cat co tot suleta —. <lb/>
Elisabeth: Gea tot suleta, ia tschertg retratgadat. <lb/>
Sophia: Retratgadat? Pertge damai chègl? Schi glè lubia de saveir. <lb/>
Elisabeth: Vous dastgèz chègl; igl cor digl carstgang desiderescha <lb/>
an sia veta er en cal mument da pos. <lb/>
Sophia: Parfign noschs carstgangs vignan bagn savens scatscheas an <lb/>
retratgadat. <lb/>
Elisabeth: Noschs carstgangs! Sung' ia damai noscha? <lb/>
Sophia: Gist tot sober, scu vous lèz far creir, è igl voss cor strouschamaintg. <lb/>
… <lb/>
Elisabeth: Chègl so Dia sulèt, èl examinescha igls noss cors e vign <lb/>
ad essar darscheder per mè, scu per tots carstgangs. <lb/>
Sophia: Er igl mond risegia aber de giuditgir vous. <lb/>
Elisabeth: Igl mond? Ah — gea, alloura statigl veiramaintg mal <lb/>
cun mè; èl hassegia igl bung e vign ad hassager an perpeten. <lb/>
Sophia: Igl bung? Numnèz vous chègl bung, dar davent chègl tgi <lb/>
apartigna a nous a ratituglia laschanteiva. Tschertg' ins uscheia de az <lb/>
spindrar della mort an igl mument de fomaz? … <lb/>
Elisabeth: La fom fò betg manc mal agl pover, tgi agl retg. <lb/>
Sophia: Schi cartèz veiramaintg betg — tschorventada — tgi er <lb/>
nous pudessan en' eda mureir della fom? … <lb/>
Elisabeth: Na, franc betg; partge Dia bandunga betg igls sies, tgi <lb/>
òn ferma confidanza sen èl. <lb/>
Sophia: Mo bagn, schi vous lèz betg suandar, vigl' ia az sforzar tar <lb/>
obadenscha. Co, ligè chel decrèt, tgi sia maiestad ò scretg cun agen mang <lb/>
ed è affirmo antras igl sagial digl imperatour; piglè e ligè, oder vez pi <lb/>
gugent, tgi la scritgira vigna ligida avant a vous? </body> </text></TEI>