<TEI> <teiHeader> <fileDesc> <titleStmt> <title type="main">Rätoromanische Chrestomathie</title> <author> <persName> <surname>Decurtins</surname> <forename>Caspar</forename> </persName> </author> </titleStmt> <editionStmt> <edition>Digitalisierte Ausgabe</edition> </editionStmt> <extent> <measure type="pages">1</measure> </extent> <publicationStmt> <pubPlace>Köln</pubPlace> <publisher> <orgName>Sprachliche Informationsverarbeitung, Universität zu Köln</orgName> <email>buero@spinfo.uni-koeln.de</email> <address> <addrLine>Albertus-Magnus-Platz</addrLine> <addrLine>50923 Köln</addrLine> </address> </publisher> <availability> <licence target="http://creativecommons.org/licenses/by-nc/3.0/de/"> <p>Distributed under the Creative Commons Attribution-NonCommercial 3.0 Unported License.</p> </licence> </availability> </publicationStmt> <sourceDesc> <bibl>Decurtins, Caspar: Rätoromanische Chrestomathie</bibl> <biblFull> <titleStmt> <title level="m" type="main">Rätoromanische Chrestomathie</title> <author> <persName> <surname>Decurtins</surname> <forename>Caspar</forename> </persName> </author> </titleStmt> <editionStmt> <edition n="1"/> </editionStmt> <extent> <measure type="pages">7260</measure> </extent> <publicationStmt> <pubPlace>Erlangen</pubPlace> <publisher> <name>Vollmöller, Karl</name> </publisher> </publicationStmt> </biblFull> <msDesc> <msIdentifier> <repository>Digizeitschriften.de</repository> </msIdentifier> <physDesc> <typeDesc> <p>Chrestomatie</p> </typeDesc> </physDesc> </msDesc> </sourceDesc> </fileDesc> <encodingDesc> <p>Dieses Werk wurde in XML/TEI P5 kodiert.</p> </encodingDesc> <profileDesc> <langUsage> <language>Rhaeto Romanic</language> </langUsage> <textClass></textClass> </profileDesc> </teiHeader> <text> <body> 528 Gisep Demarmels e Banadetg Baltermia <lb/>
Elisabeth (Tignont se igls mangs ancunter Sophia): Vegias grazia! — <lb/>
Igl mies pover cor! (Suspeira pi fitg.) … <lb/>
Sophia: Na, vous stuvèz santeir chègl. (Ligia.) Elisabeth, mia consorta! <lb/>
… Cun mang tremblont screiv' ia a tè chestas davosas lengias, avend <lb/>
te contristo schi fitg igl mies cor. Ah! Ia stò deir: Ia era anfignan ossa <lb/>
totalmaintg deditgia a tè; ia carezava tè veiramaintg da cor, — nous <lb/>
vivevan divers onns sot la protecziung da Dia ventirevels. An tottas <lb/>
burascas ed horibels privels, agls cals ia era sotapost e stuveva eir ancunter <lb/>
… an chestas starmentousas battaglias, vev' ia angal ena speranza, — <lb/>
ena doltscha speranza tgi dava a mè curasch e tigniva mè se dretg. Chègl <lb/>
era, la speranza de veir anc en' èda tè ventirevla — — <lb/>
Elisabeth: Ah! — <lb/>
Sophia (ligia anavant): Ma ossa è er chella speranza svaneida. An <lb/>
ena tera, la cala te ast mess alla maloura, vigl' ia mai ple turnar — mai — <lb/>
Elisabeth: O calè se e piglè erbarm da mè! <lb/>
Sophia (ligia): Rot è igl mies cor, scrudo è igl curasch, misergia <lb/>
sainza confiert! Igls deis, tgi restan anc a mè, vigl' ia veiver an combat <lb/>
e battaglia, anfignan tgi ena spada peanga penetrescha igl mies cor — igl <lb/>
cal bateva per tè sulètta, — ma ò batia adumbatten. Forsa — schea ia <lb/>
schon sturnia sen igl camp, cura tgi te ligias chestas lengias an ricla, <lb/>
gliunsch, gliunsch davent da tè, noua tgi nign sponda ena larma sen la <lb/>
mia fossa. Sto bagn Elisabeth, sanreglad digls ties surpassamaints — ia <lb/>
pardung a tè, ma tutegna, vigl' ia mai ple veir tè — mai! — <lb/>
Elisabeth: O piglè erbarm da mè, igl mies salvader (suspeira ded' ot). <lb/>
Sophia: Ossa savèz vous tot! Bagn mengia tard roclan vossas larmas. <lb/>
— Vèz vous anc en giavisch? <lb/>
Elisabeth: Schi vous vèz anc en cor, tgi batta ainten igl brost, vegias <lb/>
compasiung cun mè povra, e transpurtè mè tar Rosamunda ainten igl casti <lb/>
Falkenstein. <lb/>
Bertha (cora aint cun furtegna): O tger Signer! Igl casti Falkenstein <lb/>
[p. 184] arda! Vurdè tge floma cotschna tgi sadolza ancunter <lb/>
tschiel. Rosamunda è crudada digl schlag! <lb/>
Elisabeth: O veh! Mia tgera Rosamunda (tigna se igls mangs). <lb/>
Sophia: Avonda! (Tar Elisabeth.) Chègl è igl strof da Dia. Igl <lb/>
tschiel vot betg, tgi vous catas anc confiert ainten la svanteira. Vous <lb/>
ischas colpanta! Vèz ossa anc ena speranza? <lb/>
Elisabeth: Igl mies consort — la mia inocenza — <lb/>
(En pot porta ena brev.) <lb/>
Pot: Signoura Grova! Ena brev ord' tera gliunschanta, en cavalier <lb/>
ò purto ella. </body> </text></TEI>