<TEI> <teiHeader> <fileDesc> <titleStmt> <title type="main">Rätoromanische Chrestomathie</title> <author> <persName> <surname>Decurtins</surname> <forename>Caspar</forename> </persName> </author> </titleStmt> <editionStmt> <edition>Digitalisierte Ausgabe</edition> </editionStmt> <extent> <measure type="pages">1</measure> </extent> <publicationStmt> <pubPlace>Köln</pubPlace> <publisher> <orgName>Sprachliche Informationsverarbeitung, Universität zu Köln</orgName> <email>buero@spinfo.uni-koeln.de</email> <address> <addrLine>Albertus-Magnus-Platz</addrLine> <addrLine>50923 Köln</addrLine> </address> </publisher> <availability> <licence target="http://creativecommons.org/licenses/by-nc/3.0/de/"> <p>Distributed under the Creative Commons Attribution-NonCommercial 3.0 Unported License.</p> </licence> </availability> </publicationStmt> <sourceDesc> <bibl>Decurtins, Caspar: Rätoromanische Chrestomathie</bibl> <biblFull> <titleStmt> <title level="m" type="main">Rätoromanische Chrestomathie</title> <author> <persName> <surname>Decurtins</surname> <forename>Caspar</forename> </persName> </author> </titleStmt> <editionStmt> <edition n="1"/> </editionStmt> <extent> <measure type="pages">7260</measure> </extent> <publicationStmt> <pubPlace>Erlangen</pubPlace> <publisher> <name>Vollmöller, Karl</name> </publisher> </publicationStmt> </biblFull> <msDesc> <msIdentifier> <repository>Digizeitschriften.de</repository> </msIdentifier> <physDesc> <typeDesc> <p>Chrestomatie</p> </typeDesc> </physDesc> </msDesc> </sourceDesc> </fileDesc> <encodingDesc> <p>Dieses Werk wurde in XML/TEI P5 kodiert.</p> </encodingDesc> <profileDesc> <langUsage> <language>Rhaeto Romanic</language> </langUsage> <textClass></textClass> </profileDesc> </teiHeader> <text> <body> Märchen <lb/>
225 <lb/>
Quista eira usche otta, ch' el arrivet pür vers saira pro la chamanna. <lb/>
La sour glüna al domandet subit: Ingio vast tü crastian? In tschercha da <lb/>
mia spusa sü' l cuolmen vaider respondet el! Alla raquintand allura <lb/>
l' inter istorgia: Ch' el eira impromiss cun üna giuvna dal cuolmen vaider <lb/>
e cha quella as lascheiva increscher per seis cuolms e sia passada cun 5 <lb/>
dir: „Scha tü pür am voust havair, chi stost gnir sü' l cuolmen vaider per <lb/>
mai!“ — <lb/>
Non saviand la via per arrivar la sü, al haja ün hom vegl in Vall <lb/>
Scalèra inguidà pro ella, chi sgür al possa mossar; — <lb/>
Eu vögl vair, aint in meis cudesch, dschet la sour glüna, sch' eu cat 10 <lb/>
qualchosa, ma dubit ferm; impero meis frar solai, chi habita sün less munt <lb/>
— mossand cul man — quel ais plü vegl, e ha ün cudesch bler plü grand <lb/>
co meis, pro 'l qual, scha nus non chattain quista saira, post allura ir <lb/>
daman; quel sgür a' t po mossar la via. Ve aint, in mia chamanna e <lb/>
tschaina cun maj e dorma qui, allura guardain nel cudesch. El acceptet 15 <lb/>
gugent l' invid, ma arrivà nella chamanna, eira in quella üna simla fraidüra, <lb/>
cha 'ls chavels e la barba s' inglatschevan. La sour glüna sfögliet allura <lb/>
seis cudesch löng, non chattet pero üngüns indizis. <lb/>
Allura gnit la tschaina e davo mangià fet el spert ad ir in let, <lb/>
suot il plümas, per as deparar dal fraid. La daman davo fat la colaziun, 20 <lb/>
ingrazchet el sia benefactura e partit subit. <lb/>
Vezziand cha' l munt, ingio il frar solai habiteva, eira bain bler plü <lb/>
ot, stovet el slungar il pass, per podair amo avant chi fatscha not arrivar <lb/>
la sü. Arrivà chattet el il frar solai sezzand avant sia chamanna, qual eir <lb/>
al domandet subit: Ingio vast tü crastian? A chattar mia spusa sü' l 25 <lb/>
cuolmen vaider, füt la resposta; e non saviand eu la via, am ha sia sour <lb/>
glüna inguidà pro el. Vol el havair la buntà da 'm mossar quella? Gugent, <lb/>
sch' eu chat in meis cudesch ailch notizia. Ve aint per intant e tschaina <lb/>
cun mai, allura vögl eu tscherchar. Non siand la intuorn oter ricover, <lb/>
assumet el l' invid, cun ingrazchamaint. 30 <lb/>
Eir al frar solai stovet il giuven sün sia domanda allura raquintar il <lb/>
mutiv da seis viadi. Davo la tschaina sfögliet allura l' hom vegl ün grond <lb/>
cudesch; intant cha' l giuven, per as deparar dal chod, ch' el strasüjeva sezzeiv' <lb/>
… avant chamanna. Eu non chat ünguotta dschet il frar solai, ma non <lb/>
perder l' anim, daman vast tü sün lessa otta muntagna — mossand cu' l 35 <lb/>
man — pro frar zoffel, quel ais plü vegl co eu, e ha ün cudesch il dobel <lb/>
da meis, e quel tschert a 't po allura mossar la via. <lb/>
Durmi, e fat la daman la colaziun partit el subit, perche la muntagna <lb/>
dal frar zoffel eira amo bler plü otta. Arrivà la saira sül far not, chattet <lb/>
el il frar zoffel sper sia chamanna chi girreiva, qual eir al domandet 40 <lb/>
Romanische Forschungen, XXXVII. 15 </body> </text></TEI>