<TEI> <teiHeader> <fileDesc> <titleStmt> <title type="main">Rätoromanische Chrestomathie</title> <author> <persName> <surname>Decurtins</surname> <forename>Caspar</forename> </persName> </author> </titleStmt> <editionStmt> <edition>Digitalisierte Ausgabe</edition> </editionStmt> <extent> <measure type="pages">1</measure> </extent> <publicationStmt> <pubPlace>Köln</pubPlace> <publisher> <orgName>Sprachliche Informationsverarbeitung, Universität zu Köln</orgName> <email>buero@spinfo.uni-koeln.de</email> <address> <addrLine>Albertus-Magnus-Platz</addrLine> <addrLine>50923 Köln</addrLine> </address> </publisher> <availability> <licence target="http://creativecommons.org/licenses/by-nc/3.0/de/"> <p>Distributed under the Creative Commons Attribution-NonCommercial 3.0 Unported License.</p> </licence> </availability> </publicationStmt> <sourceDesc> <bibl>Decurtins, Caspar: Rätoromanische Chrestomathie</bibl> <biblFull> <titleStmt> <title level="m" type="main">Rätoromanische Chrestomathie</title> <author> <persName> <surname>Decurtins</surname> <forename>Caspar</forename> </persName> </author> </titleStmt> <editionStmt> <edition n="1"/> </editionStmt> <extent> <measure type="pages">7260</measure> </extent> <publicationStmt> <pubPlace>Erlangen</pubPlace> <publisher> <name>Vollmöller, Karl</name> </publisher> </publicationStmt> </biblFull> <msDesc> <msIdentifier> <repository>Digizeitschriften.de</repository> </msIdentifier> <physDesc> <typeDesc> <p>Chrestomatie</p> </typeDesc> </physDesc> </msDesc> </sourceDesc> </fileDesc> <encodingDesc> <p>Dieses Werk wurde in XML/TEI P5 kodiert.</p> </encodingDesc> <profileDesc> <langUsage> <language>Rhaeto Romanic</language> </langUsage> <textClass></textClass> </profileDesc> </teiHeader> <text> <body> 84 <lb/>
signur i veva tampro sei por, scha hani saspartgia. El é îa anavant ad <lb/>
gas betga far giau la barba a betga taglear ils tgavels a betga midar <lb/>
la raglia a tut ils seat onns stos durmir sella peal da que urs. Scha ti <lb/>
es bun da far quei, veans a star bagn suainter.» Tschel ha getg, ca quei <lb/>
vig' el far. Il signur gli dat ena bursa cun plagn daners a gi: «Qua <lb/>
sas prender or adign' anavant, quella bursa é digna plagna.» Cur c' il <lb/>
signur i veva tampro sei por, scha hani sa spartgia. El é îa anavant ad <lb/>
é gnîa tier en' ustreia noc' i era aint tres mattans, i han tgito a schevan <lb/>
dascus tranter ellas; «Quei é ussa en por carstgan.» Cur c' el ha gia <lb/>
tschano ha' l getg, c' el lessi ir a durmir. Las mattas han getg, c' el <lb/>
setgi durmir alla tgombra tra stiva. El é îa aint, pria a raso or la peal <lb/>
digl urs a sastandia or sen quella. El é dalunga sto durmanto. Mo <lb/>
planet é 'l sadasdo pertge ain stiva udev' el schamant a schamant a dar <lb/>
suspirs. El leava a va or, sch' eri gl' ustier ca pareva d' easser or <lb/>
sels ple dafora. El ha salamanto, c' el vevi en' ea fri granda facultad <lb/>
ad el vegi sen bun pleds amprasto ad amprasto ad en um ad ussa vezzel <lb/>
… el, c' el survigni nut ple anavos. El possedi nut ple a stotgi far dabets. <lb/>
… Quei se i mains, ha tschel getg, schi se me quegl, scha quegl <lb/>
setg' el schon gidar. Quant ca 'l drovi. Tschel ha getg tant a tant. Els <lb/>
en is vei davo la mesa a là ha' l pajea or tut. Allura hani samess a durmir <lb/>
… puspe. Igl ustier ha ear durmia bagn surangio, la garvur vev' el <lb/>
davent. La daman ha gl' ustier angraztgea agl seas benefactur a el ha <lb/>
getg, c' el vigli ear far en daplascher ad el ad ha amparo tge ca 'l savessi <lb/>
… dar ad el. Tschel ha getg, el lessi perquei egna dallas feglias per <lb/>
spusa, alura drov' el ni render ni ver quito per que daner. Gl' ustier <lb/>
ha getg, el vigli clamar las feglias ad amparar ellas. Gl' emprem ha' l <lb/>
clamo la viglia. Quella ha lia saver novas nut da quel a la masana ear <lb/>
betg. Allura é' la gnida la giuvna ad ella ha do en' iglieda segl bab a <lb/>
suainter egna segl giast a getg: «Damena ca tei has gîa il cor da far <lb/>
schi bien cun meas bab, scha vei jau ear il cor da prender te sco <lb/>
spus.» El ha pria or sen quei en ani d' or a rut parmiez quel a do la <lb/>
measadad alla matta a getg: «Ia vegn ussa per seat onns davent ad <lb/>
allura turni a nus faschagn nozzas, allura é' 'l îa a tgea. Mintgatant <lb/>
sascrivin ena breavetta a las soras viglias carpantavan gio la giuvna <lb/>
e faschevan la beffa sur digl seas spus. Ella vegi gliez en beal, cun <lb/>
quel setg 'la perguess ver grand plascher. Mo la matta era cuntainta <lb/>
gea ca quei gli fascheva mal, ad ella igl veva agl cor nuta nuidas, ella <lb/>
igl veva bugent. Quella povretta ha seat onns adigna gîa da tarlar ils </body> </text></TEI>