<TEI> <teiHeader> <fileDesc> <titleStmt> <title type="main">Rätoromanische Chrestomathie</title> <author> <persName> <surname>Decurtins</surname> <forename>Caspar</forename> </persName> </author> </titleStmt> <editionStmt> <edition>Digitalisierte Ausgabe</edition> </editionStmt> <extent> <measure type="pages">1</measure> </extent> <publicationStmt> <pubPlace>Köln</pubPlace> <publisher> <orgName>Sprachliche Informationsverarbeitung, Universität zu Köln</orgName> <email>buero@spinfo.uni-koeln.de</email> <address> <addrLine>Albertus-Magnus-Platz</addrLine> <addrLine>50923 Köln</addrLine> </address> </publisher> <availability> <licence target="http://creativecommons.org/licenses/by-nc/3.0/de/"> <p>Distributed under the Creative Commons Attribution-NonCommercial 3.0 Unported License.</p> </licence> </availability> </publicationStmt> <sourceDesc> <bibl>Decurtins, Caspar: Rätoromanische Chrestomathie</bibl> <biblFull> <titleStmt> <title level="m" type="main">Rätoromanische Chrestomathie</title> <author> <persName> <surname>Decurtins</surname> <forename>Caspar</forename> </persName> </author> </titleStmt> <editionStmt> <edition n="1"/> </editionStmt> <extent> <measure type="pages">7260</measure> </extent> <publicationStmt> <pubPlace>Erlangen</pubPlace> <publisher> <name>Vollmöller, Karl</name> </publisher> </publicationStmt> </biblFull> <msDesc> <msIdentifier> <repository>Digizeitschriften.de</repository> </msIdentifier> <physDesc> <typeDesc> <p>Chrestomatie</p> </typeDesc> </physDesc> </msDesc> </sourceDesc> </fileDesc> <encodingDesc> <p>Dieses Werk wurde in XML/TEI P5 kodiert.</p> </encodingDesc> <profileDesc> <langUsage> <language>Rhaeto Romanic</language> </langUsage> <textClass></textClass> </profileDesc> </teiHeader> <text> <body> 1044 Märchen <lb/>
Suenter in viadi per liungas vias ei la giuvna vegnida en in stgir <lb/>
uaul. Cheu era ei in eremit, che manava veta sontga. Quel ha la buoba <lb/>
dumendau, sch' el savessi era dar novas de siu frar. Igl eremit ha respondiu, <lb/>
quei sappi el buc; mo el hagi in etg en ina scatla, cun quel deigi ella <lb/>
ira tier il morder grond. Quel hagi in affon, il qual seigi schon dapli <lb/>
biars onns en letg malseuns. Mo entras igl etg en la scatla sappi ella <lb/>
medegar igl affon e lu vegni il morder a far nuot dil mal ad ella. Lez <lb/>
sappi forsa dar novas de siu frar. <lb/>
La matta ha continuau siu viadi ed ei arrivada tier ina hetta. En <lb/>
quella era negin auter ch' ina dunna, che steva sper il letg d' in affon <lb/>
malsaun. La dunna ha fatg beinvegni alla matta, mo bein spert detg: <lb/>
„Va po naven bein dabot, mia buna giuvna, pertgiei ti eis gartiada en la <lb/>
casa d' in grond morder. Quel ei grad jus en igl uaul per in buordi lenna. <lb/>
Mo sche el tuorna ed anfla tei cheu, lu fa el flucs cun tei.“ La matta <lb/>
ha detg, ella lessi aunc bugient medegar quei pauper affon malsaun avon <lb/>
ch' ira. Ella pren ora igl etg e strusch ha ella giu tuccau en 'gl affon cun <lb/>
quel, sch' ei igl affon levaus si e curius entuorn. La mumma fuva tut ord <lb/>
seseza della legria ed ella ha commondau al figl d' ira encunter al bab e <lb/>
de rugar quel, de far bien cun la matta, che hagi medegau el. Cura ch' il <lb/>
morder grond ha viu siu affon sauns e frestgs, ha el se smervegliau zun <lb/>
fetg e dumendau, tgi hagi medegau el. Il buob ha raquintau, co ei seigi <lb/>
ju e mess vitier: „Neve bab, ti fas bien cun la matta?“ Cura ch' il morder <lb/>
grond ei vegnius a casa, ha la matta emprau el, sch' el sappi buca, schei <lb/>
seigi in affon giu 'gl uffiern. Il morder ha respondiu, el mondi mintga di <lb/>
giu 'gl uffiern, leu seigi in affon, sch' ella vegli mirar quel, deigi ella mo <lb/>
suondar el. En in hoi ein els omisdus stai avon las portas digl uffiern. <lb/>
Sin lur spluntar compara in terribel matgiert giavel. La mattatscha ha <lb/>
domondau quei giavel, sch' ei seigi buc in affon en igl uffiern. Il demuni <lb/>
rispunda: „Bein, cheu eis ei in affon, mo quel survegnas ti buc“ e lu ha <lb/>
el dau in sbatt agl esch. Els han spluntau la secunda gada e lu eis ei <lb/>
vegniu neutier aunc in bia pli matgiert giavel. Mo era quel ha dau in <lb/>
sbatt agl esch, schi gleiti sco els ha domondau suenter igl affon. Spluntont <lb/>
la tiarza gada ha in giavel, ch' era aunc bia pli macorts ch' ils dus auters, <lb/>
aviert la porta. Quel ha la mattatscha dumendau, tgiei ins stuessi far, per <lb/>
spindrar quei affont ord igl <lb/>
uffiern. „Quel survegns ti mo cun menar siat <lb/>
onns veta sontga, senza plidar in solet plaid.“ <lb/>
Il morder grond, che haveva se fatg nonveseivels, ha commondau alla <lb/>
mattatscha, de dumendar il giavel, sch' ei seigi era speronza, ch' il morder <lb/>
grond possi vegnir salvs. Sin quei ha il giavel mussau in sgarscheivel <lb/>
fuorn de fiuc ed ha detg: „Quel ei semptgaus per il morder grond.“ </body> </text></TEI>