<TEI> <teiHeader> <fileDesc> <titleStmt> <title type="main">Rätoromanische Chrestomathie</title> <author> <persName> <surname>Decurtins</surname> <forename>Caspar</forename> </persName> </author> </titleStmt> <editionStmt> <edition>Digitalisierte Ausgabe</edition> </editionStmt> <extent> <measure type="pages">1</measure> </extent> <publicationStmt> <pubPlace>Köln</pubPlace> <publisher> <orgName>Sprachliche Informationsverarbeitung, Universität zu Köln</orgName> <email>buero@spinfo.uni-koeln.de</email> <address> <addrLine>Albertus-Magnus-Platz</addrLine> <addrLine>50923 Köln</addrLine> </address> </publisher> <availability> <licence target="http://creativecommons.org/licenses/by-nc/3.0/de/"> <p>Distributed under the Creative Commons Attribution-NonCommercial 3.0 Unported License.</p> </licence> </availability> </publicationStmt> <sourceDesc> <bibl>Decurtins, Caspar: Rätoromanische Chrestomathie</bibl> <biblFull> <titleStmt> <title level="m" type="main">Rätoromanische Chrestomathie</title> <author> <persName> <surname>Decurtins</surname> <forename>Caspar</forename> </persName> </author> </titleStmt> <editionStmt> <edition n="1"/> </editionStmt> <extent> <measure type="pages">7260</measure> </extent> <publicationStmt> <pubPlace>Erlangen</pubPlace> <publisher> <name>Vollmöller, Karl</name> </publisher> </publicationStmt> </biblFull> <msDesc> <msIdentifier> <repository>Digizeitschriften.de</repository> </msIdentifier> <physDesc> <typeDesc> <p>Chrestomatie</p> </typeDesc> </physDesc> </msDesc> </sourceDesc> </fileDesc> <encodingDesc> <p>Dieses Werk wurde in XML/TEI P5 kodiert.</p> </encodingDesc> <profileDesc> <langUsage> <language>Rhaeto Romanic</language> </langUsage> <textClass></textClass> </profileDesc> </teiHeader> <text> <body> 1042 Märchen <lb/>
Il giavel ha stoviu ira giuadora tut murtiraus, ed ha murmigniau: „Ina <lb/>
autra gada stos ti esser pli mals.“ Igl umm ha aber saviu salvar in bufatg <lb/>
migliac marenghins. <lb/>
Praula, praula, giacamaula, <lb/>
Sche ti vul bucca crer, <lb/>
Sche va giun streglia <lb/>
E lai tigliar giu in' ureglia; <lb/>
Meta sin in pal <lb/>
E lai tochen nadal, <lb/>
Sche vegnies Ti ord marveglias. <lb/>
111. Ils treis legns. <lb/>
Dal temps tils tirrans habitav' in de quels demaneivel d' ina claustra <lb/>
e quel duvrava tuts ranpins, per metter sutsura ella. In di mav' el en <lb/>
tier la claustra ed entaupa igl avat, che mava a spass sut la claustra giu. <lb/>
A quel di il tirran, sch' ell sappi buca rispunder suenter treis dis ils treis <lb/>
legns, ch' el detti si, catschi el el e tuts ils paders ord la claustra. El <lb/>
stoppi saver lignar, cons fegls seigien sin quei fraissen grond sper la <lb/>
claustra, con aults ch' il lac de Laus seigi, e contas steilas ch' ei seigi en <lb/>
tschiel. Sinquei ei il tirran jus navent tut rubiestiamein ed igl avat <lb/>
tuorna trests en claustra. Leu ha el raquintau tut als paders e quels ein <lb/>
era vegni trists, pertgei negin saveva, co rispunder sin quellas damondas. <lb/>
Il purtger ha s' encorschiu, ch' ei eran tut trists, ed el empiar' igl avat, tgei <lb/>
seigi schabiau, ch' ei laschien pender il tgau e tschontschien schi pauc. <lb/>
Igl avat rispunda, quei vomi buca tier ad el, el sappi tonatont buca gidar <lb/>
els. Mo il purtger ha fatg pli not, el sappi forsa tonaton dar in bien <lb/>
cussegl e gidar el. Sinquei ha 'gl avat raquintau la caussa liung e lad al <lb/>
purtger. Sch' ei seigi mo quei, sche quei sappi el schon rispunder, ha il <lb/>
purtger maniau. Aber 'gl avat stoppi dar sia rassa, per schar tschintschar <lb/>
cul castellan. Igl avat ei staus fetg leds de quei ed el ed ils paders <lb/>
ein stai contents, ch' il purtger tilli en la rassa. Il tierz di vegn il tirran <lb/>
ed il purtger va encunter ad el cun la rassa d' avat. Rubiestiamein empiar' il <lb/>
tirran, sch' el vegli rispunder ses legns e lauter di frestgamein: „Gie.“ Lura <lb/>
di il tirran: „Sche cons fegls ha quei fraissen si?“ „Ual tonts sco fustitgs,“ <lb/>
rispund' il purtger. „E con aults ei il lac de Laus?“ damond' il tirran <lb/>
vinavont. „Grad aschi aults, sco quei ch' in crapp po i giu funs,“ ei stau <lb/>
la risposta. „E contas steilas eis ei en tschiel?“ damonda per la davosa <lb/>
il tirran. „Tontas sco sablun el Rhein,“ rispund' il purtger. „Bien,“ di <lb/>
il casttellan, che ha encorschiu, che quei era buc 'gl avat d' avon, „ti has <lb/>
detg endretg e perquei doveis ti esser avat da cheudenvi enstagl quel d' avon.“ </body> </text></TEI>